Författare

Krister Lillas (f. 1967) bor i Karleby på den finländska västkusten. Han är gift och har två vuxna barn och två barnbarn. Krister har jobbat som lärare sedan 1993 (Ped.mag., Åbo Akademi) och som musiklärare i åk 7-9 sedan 1999. Han gillar att läsa och skriva, musicera (sång, gitarr, bas) och komponera, titta på film och sport, motionera (på cykel, i löpskor, i simbassäng eller på snö och is), greja kring huset, äta pizza och agera språkpolis. Berättelser från Andra dimensionen är hans första större bokprojekt.

Amanda Öhberg Dias (f. 1997) är född och uppvuxen i Larsmo, en by i norra Österbotten. Hon är gift med en brasilianare och sköter om en hel flock blandrashönor, tuppar, kaniner och får. Amanda har studerat konstvetenskap (Fil.mag., Åbo Akademi), men kultur i alla dess former intresserar. Hon har ett stort intresse av att pröva på nya saker. Fritiden består mest av läsning och utövande av konst, filmtittande med gubben samt tv- och brädspel, ensam eller tillsammans med vänner och familj. Berättelser från Andra dimensionen är hennes första större illustreringsprojekt.

Hur hamnade du i Andra dimensionen?

KRISTER: Jag har genom åren skrivit mycket, men aldrig bestämt mig för att bli författare på riktigt. Plötsligt kom det en dag när jag insåg att det kanske var dags att testa. Svårare än så var det faktiskt inte.

AMANDA: Självklart får Krister Lillas all ära för att han valde mig som illustratör för bokserien. Dock kan några grundorsaker till det valet vara mitt stora intresse för fantasy, passion för att illustrera bilder samt en hel del tur.

Känner du igen dig i någon av karaktärerna?

KRISTER: Delar av Albin har jag nog hämtat från mitt eget liv – att byta skola och kanske känna sig lite utanför, att trivas bra i eget sällskap … och så delar vi födelsedag! Men han är också väldigt olik mig på många sätt.

AMANDA: Jägaren Roy tilltalar mig mest, tror jag. Jag var också stundvis lite av en “pojkflicka”, eller tomboy, när jag gick i grundskolan. Jag minns att jag ville ha en frisyr som hennes då, men blev övertalad att inte skaffa det. Däremot har jag färgat mitt hår rött flera gånger.

Ditt bästa läsminne?

KRISTER: Svårt. Jag har så många, men när jag gick i sexan läste jag Biggles i Finland tre gånger på raken. Stephen Kings Det mörka tornet-serie och Duma Key har också fascinerat mig. Och Mikael Niemis Populärmusik från Vittula. Trodde att jag skulle skratta ihjäl mig. Jag minns också Carlos Ruiz Zafóns beskrivning av de bortglömda böckernas gravkammare i första kapitlet av Vindens skugga.

AMANDA: Det finns många att välja mellan. Det som dök först upp i mitt minne är från våren 2023, när jag satt på en bänk i Åbos centrum och väntade på mina vänner. Jag hade med mig Tove Janssons Sommarboken, och fastän det blåste kallt och jag frös i min lättklädda outfit i den tidiga vårvintern fick jag varma sommarkänslor från hennes bok.

Vad får dig att skratta?

KRISTER: Jag gillar humor som baseras på ord och ordlekar. Det finns många stå upp-komiker som jag gärna lyssnar till – Ismo Leikola, Johan Glans, Michael McIntyre … Sedan kan jag skratta åt samma skämt många gånger. Det är viktigt med återvinning, tycker jag.

AMANDA: Oftast skrattar jag i sällskap av familj eller vänner, speciellt när vi är större grupper och spelar partyspel (t.ex. Jackbox Games). Jag är även svag för ordvitsar och “dad jokes”, till exempel: “Vilka är mest aktiva i skogen?” “Träna.”

Vad har du på ditt nattduksbord?

KRISTER: Där ligger min klockradio, Bibeln och en hel hög andra böcker som jag i sakta mak försöker beta av. Jag vill också ha en vattenflaska i närheten. Just nu är den ljusblå av märket Nike. Och givetvis Stephen Kings handbok Att skriva. Mobiltelefonen ligger nere på golvet, oftast på laddning.

AMANDA: I detta nu finns det en lampa, en skål för hårsnoddar, ett skrin för örhängen, hörlurar, två “vardagliga” parfymer, en deodorant, boken Främlingen (Outlander) skriven av Diana Gabaldon samt ett mjukisdjur i form av en röd panda.

Vilket är ditt favoritspel?

KRISTER: När det gäller kortspel heter favoriten Pidro, ett spel som spelas mest i Österbotten. Vi spelar det jämt när vi besöker min kusin vid hans sommarstuga. Jag gillar också spel där det ingår element av frågesport och kunskap.

AMANDA: Oj nej, det blev svårt! Åtminstone kortspelet Shanghai och brädspelen Labyrint och Monopol. Jag gillar också minnesspelet Kanaset, men det är bannlyst i vårt hus då jag aldrig låter någon annan vinna. På datorn spelar jag mest Sims 4 och Stardew Valley. På PS5 är det Baldur’s Gate 3 som gäller. Men hela Final Fantasy- och Kingdom Hearts-serierna har stor plats i mitt hjärta. Gamla favoriter är Spyro och Runescape.

Vad gör du helst en ledig dag?

KRISTER: Jag varvar ner, slappar, äter någonting gott och rör på mig lite, om inspirationen faller på. Eftersom jobbet innehåller mycket planering och tankearbete gör jag på semestern gärna saker som jag ser ett konkret resultat av ganska genast – som att klippa gräsmattan till exempel.

AMANDA: Har sällan helt lediga dagar just nu, men om jag får en sådan bänkar jag mig helst i soffan med favoritgodis/choklad och spelar ett spel eller läser en bok i timtal. Det är mitt sätt att få hjärnan att helt fördjupa sig i en annan verklighet en stund.

Ett välbetalt jobb eller ett intressant jobb?

KRISTER: Att kombinera vore ju bäst, men om jag måste välja gör jag hellre någonting som är intressant och som utmanar min skicklighet och mina kunskaper. Jag tror generellt sett att man mår bäst av att göra sådant som man tycker om.

AMANDA: En kombination vore drömmen, men jag har provat på båda och märkt att jag föredrar de intressanta jobben. De ger mig mera livsglädje och jag blir en mindre stressad och mer behaglig person, när jag får göra något som intresserar mig.

Hur vill du förbättra världen?

KRISTER: Jag försöker vara ett föredöme i de värderingar jag har och i hur jag beter mig och bemöter andra människor. Det kostar ju ingenting att vara snäll. Och så försöker jag säga roliga saker så ofta jag har en chans. Ibland händer det till och med att någon skrattar.

AMANDA: Jag tror på att man kan förbättra världen genom att börja med små saker lokalt i ens egen stad eller by. Vare sig det handlar om att vara gott föredöme, ge komplimanger, krama en vän eller hjälpa någon som har det svårt. Föreningar och frivillighetsarbete gör viktiga saker och jag försöker hålla mig aktiv inom dem. Det är med små steg man i det långa loppet kan göra storverk.

Några råd till dagens barn och unga?

KRISTER: Läs, läs, läs, läs och läs! God läsförmåga och stort ordförråd gör livet mycket enklare på så många sätt. Och det öppnar världar som du aldrig annars skulle få uppleva. Undvik att ta stress för saker som du inte kan påverka och oroa dig inte för sådant som ligger långt fram i tiden. Var snäll mot alla som du möter.

AMANDA: Skriv, måla, dansa och skapa även fastän du tror att det inte är tillräckligt bra! Sluta att jämföra dig med andra och jämför endast med ditt yngre jag. Då ser du den fantastiska utvecklingen. Det är genom repetition som man blir duktig och man MÅSTE ju inte vara duktig på något som man njuter av. Huvudsaken är att man har roligt och känner att det man gör är meningsfullt för en själv.

Vad är roligast med att skriva och illustrera böcker?

KRISTER: Det är nog friheten i att vara kreativ och styra över vad berättelsen ska innehålla. Fast ibland börjar texten leva sitt eget liv och drar iväg åt helt andra håll än vad jag tänkt mig. Sedan håller jag med Amanda, att hela processen är rolig, även om den är långsam och det tar länge innan en idé blivit en färdig bok.

AMANDA: Jag gillar hela processen – från att brainstorma idéer med författaren, designa karaktärernas utseende, hitta intressanta ögonblick i storyn att föreviga i bild samt att se slutresultatet hur text och bild samspelar.

Vad läser du helst själv?

KRISTER: Bibeln, allt som Stephen King skrivit och böcker med ett skönt språk och häftiga stories. När det gäller serier gillar jag Larson, Zits, Kalle och Hobbe och Fingerpori. Mitt läsande går i vågor, men jag försöker alltid läsa en liten stund innan jag somnar.

AMANDA: Nuförtiden har jag mest läst akademiska böcker om konst, kultur, religion och queera ämnen. Dock är min bokhylla fylld med allt möjligt från gamla receptböcker, trädgårdsböcker, sci-fi, skräck och fantasy. Även olika manga och Kalle Anka-pockets finns där. Min “comfort-serie” är Fablehaven skriven av Brandon Mull.

Vilket var ditt drömyrke som barn?

KRISTER: Först ville jag bli brandman, fotbollsproffs eller hockeyproffs. Sedan rockstjärna. Men nu har jag jobbat som musiklärare i många år. Det var någon som sade att man inte ska ha sin hobby som jobb, men jag tycker att det går alldeles utmärkt.

AMANDA: Bland de första yrken jag skrivit ner finns kennelägare och delfinskötare. I högstadiet ville jag bli högstadielärare, spelutvecklare eller illustratör. Den sistnämnda kan jag äntligen säga att har gått i uppfyllelse.

Vilken är din favoritmat?

KRISTER: Jag är svag för italiensk mat – pizzor och pastor av olika slag – men lika gärna äter jag köttbullar och potatismos eller ugnslax. Fazers blå choklad är väl ingen mat? Väl?

AMANDA: Jag är egentligen allätare, men om jag går ut och äter vill jag helst ha sushi eller indisk mat. Pappas fredagspizza är svår att slå och min “comfort food” är makaroner med tonfisk.

Om du var en superhjälte – vilken superkraft skulle du då ha?

KRISTER: Den är klurig. Antagligen någonting som man skulle kunna hjälpa andra med – jättestark eller opåverkad av eld eller hålla andan under vatten jättelänge.

AMANDA: Teleportering vore ganska skoj. Praktiskt och roligt, till fördel både för andra och för en själv. En annan förmåga skulle vara att kunna skicka känslan av en kram, så jag kunde krama min släkt och mina vänner som bor långt borta.

Vilka kläder föredrar du?

KRISTER: I jobbet vill jag helst ha jeans och en collagetröja. Där hemma blir det mest mjukisbyxor och nån huvtröja. Och yllesockor. Alltid yllesockor. Både min svärmor och min sonhustru är duktiga stickare, så lagret sockor är för tillfället välfyllt.

AMANDA: Jag har en samling skjortor i alla möjliga färger och mönster som jag använder tillsammans med mörka high rise-jeans. Hemma är det sedvanliga svarta mjukisbyxor och en slumpmässigt utvald t-skjorta. Jag köper de flesta kläder secondhand eller ärver dem av mor- och farföräldrar. Jag gillar retro och vintage. Som yngre drogs jag mer till subkulturerna emo, punk och goth.

Fest med många vänner eller mys med några få?

KRISTER: Myskväll. Alla dagar i veckan. När det är fest brukar jag hamna på scen med ett instrument i handen och då är det lite som att vara på jobb, även om jag trivs med det också.

AMANDA: Jag gillar båda. Jag ser med nostalgi tillbaka på de ost- och vinkvällar jag haft med 15 eller fler konstvetare vid universitetet. Men myskväll med gubben, närmsta släkten eller ett mindre kompisgäng är också roligt.

Semester på sandstrand eller i skidbacke?

KRISTER: Egentligen är jag en vintermänniska, men i detta fall föredrar jag nog stranden framom skidbacken. Ett skidspår eller en blank is kunde jag däremot tänka mig.

AMANDA: Stranden – utan tvekan! Vintern är oerhört vacker, men jag älskar att simma och trivs bättre i varmt väder.

Skulle du raka ditt huvud för 100 €?

KRISTER: Alla dagar i veckan! Jag gör det fast gratis.

AMANDA: Lägg till en nolla eller två, så har vi en deal.

Har du gjort bort dig någon gång?

KRISTER: När jag studerade bodde jag först i en lägenhet som saknade dusch. Eller duschen fanns i bastuutrymmet nere i källaren. Givetvis råkade jag en gång låsa ut mig iklädd bara en badhanduk. Grannarna såg både förvånade och roade ut när jag ringde på. Då lärde jag mig att ha en reservnyckel i närheten. Åtminstone i samma stad.

AMANDA: Något som ibland håller mig vaken om nätterna är då en museivakt på ett konstmuseum i Wien ropade åt mig “NO PHOTOGRAPHING” i ett fullpackat rum. Allas huvuden vreds och blickarna riktades mot mig. Alla andra konstverk fick man fotografera, men bredvid en målning fanns en PYTTELITEN symbol för “Fotografering Förbjuden”, som jag så klart hade missat. Dessutom hade flera personer fotograferat målningen före mig utan att vakten skrek åt dem. Jag skämdes oerhört mycket. Lesson learned.